Dofterna, stankerna – drogerna

Det luktar så mycket överallt! Det sägs att det beror på graviditeten. Men känsligheten har ökat i takt med att bebisen växer. Generellt ska gravidas luktsinne vara som starkast den första trimestern, fast då handlade det mest om aversion för min del. Jag äcklades av vissa lukter, ofta sådana som är farliga som gravid. Som alkohol till exempel. Det kändes sunt.

Men nu har jag något som liknar cravings. Det handlar framförallt om att jag älskar – alltså ä l s k a r – lukten av upphettning. Som varmfläkten vid kvarterstvätteriet.  Den spyr ur sig het tvättmedelsånga på trottoaren och där skulle jag kunna stå en hel dag och bara djupandas genom näsan.

Eller som när jag kommer in i kvinnornas omklädningsrum på gymmet. Åh, hårtorkarna som hettar upp de schamponerade håren, varmluften i bastun, deodoranterna och parfymerna… Jag vill inte gå ut!

Däremot är det svårt de dagar det är många män som svettas på konditionsmaskinerna. Jag äcklas fortfarande av vissa lukter. Och mäns svett luktar generellt fränare och starkare än kvinnors. Jag står inte ut. Några få män går bra, men inte en hel grupp som pustar och svettas samtidigt – i samma rum. Urk. Då byter jag sal.

Eller går in i omklädningsrummet och suger i mig ångorna – och kvinnodofterna – igen.

På vägen hem är det luktparad. Här har vi ju alla dessa småbutiker på marknivå. De håller på och ställer ut sina stånd just när vi går hem från gymmet. Fiskbutiken med sina ostron, pilgrimsmusslor och slemmiga torskar. Blomsterhandeln med rosor och tulpaner i fina arrangemang. Charketuributiken som grillar kyckling på trottoaren. Frukthandlarens persikor och jordgubbar (säsongen har tjuvstartat här). Ostbutikens olika grader av mögel. Och bageriet förstås. Lägg av! Vem älskar inte doften av nybakat bröd?

Men dessutom trafiken – för mina luktcravings tycks inte vara lika sunda som de var i början. Vissa typer av varma avgaser lockar mig såpass att jag medvetet men motvilligt måste undvika dem.

Eller metron! Här i stan har tågen några slags gummihjul som ibland bränns av hettan. Mmm aaah! Jag blir tokig. Jag vill inget annat än att sitta och sniffa i mig all denna mångfald av doft och stank.

Och äta äpplen. Röda, hårda, saftiga äpplen. Helst flera kilon om dagen.

Ja, sånt ägnar jag mig åt så här fem veckor innan beräknad nedkomst.

 

 

5 thoughts on “Dofterna, stankerna – drogerna”

  1. Bara 5 veckor… Gaaah! Har de andra kommit runt BF eller? (min överraskade ju mig i v. 36) Jag minns också såväl hur illa mycket luktade, speciellt fisk… jag kunde inte äta fisk. Jag tycker fortfarande om blandningen av avgaser och nybakt bröd för det påminner mig om Barcelona…?
    jag hade cravings på gröna äpplen..

    Like

  2. Ha ha ha ha…! Så ofantligt mycket roligare än min längtan efter vindruvor… 😀 My god, 5 veckor, det är så snart ju!!!? Sååå spännande! Undrar hur du skulle klara lukterna här i mitt närområde just nu, det luktar skolavslutning (du vet, träden och i luften) och varmt gräs, och en och annan stor stark när man går förbi uteserveringarna. Kram kram!!

    Like

  3. Haha, “lukten av upphettning” är en lukt som jag nog aldrig har ens reflekterat över. Jag klarade inte av lukten av kaffe i början på mina graviditeter, till min stora sorg. Det är annars en av mina topp 3 (tillsammans med nyklippt gräs och doften av hav). Byta bajsblöja på storasyster var inte heller någon höjdare i början på andra graviditeten. Enligt min svägerska hade jag också svårt för min mans lukt, det kommer jag inte ihåg själv men det handlar kanske mer om förträngning…

    Like

    1. Haha, ja särskilt i början kunde jag vara väldigt avvisande mot mannen, även minsta puss…kan ha varit lukten:) Skönt att inte ha blöjbarn den här graviditeten.

      Like

Leave a comment