Brev från förorten

Kära du,

Nu har vi bott i det här stora huset i flera veckor. Det är fortfarande inte vårt, vi hyr det av nuvarande ägare tills ägarbytet sker i mitten av maj någon gång. Men det där är mest formaliteter. Allt är klart med banklån och köpeslöfte, underskrifter och sådant som krävs när man köper hus i Frankrike.DSC01013

Det är något med en flytt som obönhörligen gör det smärtsamt. Det är en kris. Att en dag gå ut från den lägenhet som vi kallat hem och aldrig mer få komma tillbaka. Kanske bor där redan någon annan?

Men så det här huset. Med allt detta utrymme. Bara sovrummet/kontoret där jag sitter nu är 18 kvadratmeter stort. Ljus överallt. Fåglar som kvittrar. Barnen i skolan, redan glada med det.DSC01018

Ja, inte den där minsta förstås. Hon som fick för sig att hon ville vara stor redan som 9-månaders och började gå. Nu pinnar hon omkring snabbt här hemma. Vaggar fram som en liten E.T.  Och har fyllt 10 månader. Hon dras till sina storasyskon. Vill vara med när de leker, vilket blir allt mindre populärt. Stackarn 😉Laia adventure

Huset är som en liten, eller ganska stor, oas. Vi har stängda grindar (liksom alla i kvarteret) och med hjälp av växtlighet har vi begränsad insyn. En trädgård full med träd, blommor och örter. Lugn och ro.

Utanför har de allra flesta, precis som vi, efternamn som klingar utländskt. Kanske två tredjedelar har efternamn som klingar arabiskt eller västafrikanskt. Men det är inte en av Paris beryktade förorter med social utsatthet. Folk arbetar hårt och tar hand om sina familjer. Om kvällarna är det tyst. “På julfesterna dricker vissa varmt vin och andra varm choklad” sa vår granne Elisabeth. “Det är så vi löser kulturkrockarna här, inget mer med det” Härom dagen stod jag där bland mina grannar, föräldrarna till barnens skolkamrater  medan vi väntade på barnen. Flera mammor i slöja. Någon pappa i kaftan. Bruna och beiga. Och så insikten: “den enda som inte är fransk här är jag”

Sådant väcker förstår ingen uppmärksamhet i pressen. Jag är säkert medskyldig. Försök själv sälja in storyn: “Allt funkar fint i Parisförorten blablabla” till en nyhetsredaktion.

Frankrike står inför ett val. Det är så sorgligt att det ena alternativet är han- som-inte är-Marine Le Pen. Det är så sorgligt att ingen är chockad eller förvånad. Att en vettig väljare egentligen inte har något val. Och valet är inte heller vunnet. Alla är så bergsäkra. Bergsäkerhet är farligt.

Men vi har vår oas och jag kommer inte att ångra den här flytten vad som än händer.

Advertisements