Varannan vecka – utan skilsmässa

Jag vill berätta om vår nya idé: vi tänkte köra en period varannan-vecka i höst. Inte riktigt vad det verkar.  Men ibland kan man som småbarnsförälder nästan (nästan!) avundas de där skilda paren som har barnen hundra procent ena veckan och inte alls den andra. Allt man skulle hinna med. Allt jobb man skulle få gjort den där veckan.

Ja för oss handlar det om jobb. Lyxen är att kunna jobba ostört utan att tänka på mat och tvätt, läxor och såriga knän.

Så vår tanke var att ta hundra procent av markservicen en vecka och typ vara ännu ett barn nästa. Gå in på sitt rum och skriva. Komma ut till middagen på bordet. Kanske lite soffgos med barnen men inget ansvar.

Hoppas att det ska funka

Vi delar ganska mycket på uppgifterna redan, han lagar mat, går ut med sopor och bakar kakor till skolans försäljning och sånt som jag läser artiklar om att kvinnor gör mest. Men att dela är ju inte att slippa ansvar. Tänk vad skönt att i princip slippa helt hela veckor i taget! Ibland får jag för mig att folk skiljer sig bara för de där veckorna de kan andas ut, även om det sällan är så enkelt.

Där det händer

Hollande2

Fattar inte att ingen redaktion var intresserad av denna min fantastiska närbild på den avgående presidenten François Hollande!? Själv tycker jag att den är rolig trots, eller tack vare det knappt halva ansiktet. Tagen alldeles efter att han lämnat ifrån sig makten till nya presidenten Emmanuel Macron. Jag fick ur honom ett par kommentarer. Ser han inte uppriktigt lättad ut? Man tyckte liksom om honom den där dagen. De flesta gjorde det, tror jag. Efter att han meddelade att han inte kandiderade till presidentposten var det som om alla förlät honom för allt i ett nafs. Kritikerna hade inte längre någon anledning att attackera honom. Och så lämnade han i alla fall inte landet i ett så dåligt skick att Marine Le Pen kom i närheten till en vinst i andra omgången. Men hans avsaknad av självkritik därinne bland de sina var ändå ganska magstark. Kom igen Frasse! (Ja, jag tycker jag kan kalla honom så nu när vi är kompisar, hehe)

Själv njuter jag av att vara med om sådana här historiska händelser, om än bara hastigt. Att få komma nära presidenten hans sista dag på posten. Höra hans avskedstal. Se den där allra sista gesten innan han klev av scenen.DSC01305 De flesta andra journalister var där Emmanuel Macron var. Att komma nära föredettingen är mycket enklare. För jag hade också kunnat vara i Élyséepalatset men inte hade jag kommit i närheten av något annat än det hela världen såg (mycket bättre) på tv.

En annan bild från valrörelsen som jag av personliga skäl tycker är kul, trots bristfällig kvalitet är denna på PS presidentkandidat Benoît HamonDSC00552

Den är suddig eftersom han gick emot mig OCH anledningen till att han försöker hålla sig för skratt är jag fick en gardinstång i huvudet i samma ögonblick. De stannar aldrig de där topp-politikerna, man får springa bredvid som en tok och ställa frågor. Jag hade dessutom dottern på magen! Detta var precis i samma veva som många av hans partikamrater svek honom och istället stöttade avhopparen Macron (som ju sedan blev president) Vad gällde dem hade han betydligt enklare att hålla sig för skratt…

Men nu är valrörelsen över. Det är visserligen parlamentsval som är nog så spännande men svensk media behöver ingen stor på-plats bevakning. Så jag och Frasse tar semester en stund

(Who am I kidding?)