Australien – tror du det är säkert där?

– Eller någonstans i Sydamerika? Fast, njä, det vet man ju hur det har varit med frihet från nordamerikansk inflytande där tidigare…

– En sèrio,  ho dius en sèrio Emma? (“menar du allvar” på Barna-katalanska – dvs förspanskad katalanska)

– Ja. Hur kan du tro att allt ska fortsätta som vanligt?

Valnatten såg min reaktion ut ungefär exakt så här:

comic-2

Det är alltså en teckning jag gjorde med ungarnas tuschpennor, som jag sedan fotade med mobilen och till sist pimpade med bubblor och lite ljus i ett enkelt program. Någon gång ska jag göra sådana bilder ordentligt—och lägga färg och skuggor renare. Det är som att jag aldrig törs ta sådana här projekt på allvar.

I sa att ingen skulle fatta det där med “time flies” i det här sammanhanget. Skitsamma.  Jag tog ett glas rött vin precis som på bilden trots att det ljusnade och jag knappt hade sovit under valnatten.

flygafluga

 

Det var en av de största politiska chockerna i mitt liv.  Det kändes som att allt var över.

Men sedan vaknade barnen.

Inget får en att gaska upp sig så snabbt som tre barn med olika behov.  Den där tanken på ett till glas rött känns plötsligt absurd. Och vad hjälpte ens det första? Vi har en del att kämpa för, herregud, ryck  upp dig!

Jag är dock övertygad om att det faktiskt är en farlig tid vi lever i och jag tänker kämpa emot totalitära tendenser. Det kan vara farligt på riktigt i framtiden och behövs det för att mina barn ska må bra så är jag beredd att fly om jag hinner (men inte utan att först ha fäktats med pennan). Hoppas att det inte går så långt.

I dag är det franska högerns primärval – första omgången. Låt oss hoppas att ingen korrupt demagog går vidare…

Blomma från en annan värld

Flores de otro mundo” – blommor från en annan värld. En spansk film av Icíar Bollaín om en kvinnofattig liten stad i centrala Spanien- Santa Eulalia – där karlarna bjuder kvinnfolk från när men framförallt fjärran till fest för att hitta sig fruar. Dit kommer kvinnor från t ex Dominikanska republiken eller Kuba. En marginellt gladare version av Torsk på Tallin.

Det händer ibland att jag ses som en blomma från en annan värld. Och det är svårt att handskas med det. Jag? Nämen jag är ju från Sverige! Och i frustrationen är jag på vippen att börja racka ned på rådande kultur. Jag vill säga: “fattar du inte, i Sverige har kvinnor det bättre än här”. Men nej, det fattar de inte. Inte kvinnorna heller. Så jag kniper käft.

Och vad är det jag i så fall insinuerar?

Jag träffade en katalansk kille och hans polska fru. Han hade bott och arbetat flera år i Polen där de möttes. Hon var utbildad, hade fast jobb och lever i dag med honom i Spanien på den ETTÅRIGA mammaledighetsförsäkringen hon har ifrån Polen. Mammaledigheten i Spanien är på fyra månader.  Ändå fick hon svara på en massa frågor, som ett förhör, som i filmen “Gifta på låtsas“, när hon gifte sig med honom.

Men vad tjänade hon egentligen på Spanien, på en by i innersta Katalonien, jämfört med sitt hemland?

Och att alls jämföra så!

En annan gång var det brasilianskan. Hon som hade slank figur, långa ben och som svassade med stussen när hon spatserade omkring i sina höga klackar. Hon som lät sitt lockiga hår explodera som ett fyrverkeri över axlarna. Och hade tatueringar över nacke och axlar som slingrade sig in under den tajta klänning hon bar.

Alla föraktade henne. Nästan ingen föraktade hennes förtio år äldre, mustaschprydde make med fårad maffiauppsyn. Honom såg de som en “stackars sate” (trust me, they told me)

Henne som något annat.

Och många ryggtavlor fick hon möta. Men hon ville gosa med min bebis. “Jag har tittat på henne hela kvällen”. “Jag har längtat efter att få gosa med henne”

Min bebis ville dra henne i håret. Möta hennes breda leende.

Och jag vet hur det är.

Det är bara barnen som inte dömer.