Dags alldeles strax

Barnet sover. Det lilla alltså, de stora är i skolan.Snart har hon varit utanför min kropp lika länge som hon växte därinne. En härlig bebis är hon. Är inte alla bebisar det? Mjo, fast hon är ju min bebis och min bebis är nog så go det går att bli. Det är ändå tufft ibland att vara så låst till henne. Trots att vi är två. För vi har ju tre. Och fortfarande har vi inte fått igång något fungerande barnvakteri. (Jag menar – inte sedan vi fick första barnet för drygt sju år sedan). Hon är dessutom inne i en sån period att jag helst inte bör gå utanför rummet om jag inte vill att hon ska få ett sammanbrott. Men är jag där är hon glad. Så enkelt och så svårt är det.Laisi

Mitt liv är familjen och arbetet, arbetet och familjen. Det är ju slutspurt inför det franska presidentvalet och plötsligt är det många som vill ha mina tjänster, samtidigt. (Du hittar mig i Vi Läser, OBS i P1, Ottar, Alkohol&Narkotika framöver bland annat, utöver diverse dagspress på olika språk) Det är väldigt svårt att få det att gå ihop. Samtidigt är jobben näringen som gör att jag inte bryter ihop den här gången jag är bebismamma. Jag får en känsla av att tillhöra samhället och framförallt av att tillföra något. Det gör mig till en mer harmonisk mamma. Händer allt som oftast att jag ställer klockan mitt i natten för att skriva en artikel. Klart det märks på kvaliteten. Ibland säger de att jag gör det bra och då tänker jag: om jag bara hade tid att göra det bra så skulle de få se på grejer. Nu räcker det med att det duger. Och vad gäller valet önskar jag bara ett resultat som inte försvårar för oss och andra utlänningar att leva här. Vi som bestämt oss för att stanna länge.

Laia klossar

På tal om slutspurt: vi flyttar om 11 dagar! Till det där huset i förorten. Typiskt oss när vi fattar beslut. Åka iväg över jul och nyår och vandra i skogen. Komma på att vi behöver frisk luft och skog i våra liv. Tänka att kanske vi ska ta och flytta ändå, vi är ju fem i en lägenhet som var liten redan innan. Och sen trafiken på det. Framförallt trafiken gör att vi vill flytta. Den kväver oss!

Och så tre månader senare har vi köpt hus och flyttar in. Det är egentligen inte möjligt. Köpet går igenom först i mitten av maj, men det är klart med lån och köpeslöfte etc. De förra ägarna flyttar ut innan så vi hyr av dem från första april.Vi kommer till slut att ha exakt samma månadskostnad i det nya huset – med skillnaden att en del är amortering, dvs att lånet betalas av. Jag jobbar hemifrån så mycket och nu när våren är på intågande känns det fantastiskt att ha en trädgård, en terrass och en balkong (ja, alla tre!) Att slippa det där med att det blir ett helt projekt att gå ut. Men vill vi gå ut har vi en naturpark 100 meter bort och Saint-Germain-en-Laye-skogen där bakom. Det är den som skiljer våra nya lite enklare kvarter från snofsiga Saint-Germain-en-Laye.

Det här med skola är inga problem. De börjar redan på torsdag nästa vecka. Storasyrran ska ha gympakläder som vanligt på torsdagar (precis som här) och på måndagar har hon simning i badhuset. Det har hon haft på fredagar tidigare. Bra Frankrike som lär alla barn att simma! Och bra Frankrike som gör det lätt för alla barn att gå i skolan!

Och så vill jag bara berätta lite kort om François. Jag hade fått i uppdrag att fråga folk på stan vem de skulle rösta på och så. Så jag tänkte att jag kan ju fråga tiggaren i hörnan; François med det hemliga efternamnet. Han hade stenkoll på presidentkandidaterna och skulle naturligtvis rösta. Jag tänker alltid att människor är människor är människor. Vem trodde att han skulle ha stenkoll på de senaste inom politiken? Jo, jag. Har i andra fall litat på människor fördomarna säger inte går att lita på och det förhållningssättet har aldrig gjort mig besviken.

Enda gången min idealistiska syn fick sig en törn var den där gången när jag bjöd med en tiggare till en falafel-restaurang på Odengatan i Stockholm. Tänkte att i stället för pengar så kan han få mat och så kan vi äta tillsammans. Jag var nog ganska uppfylld av min egen “medmänsklighet”, det ska jag medge. Där satt vi sedan och åt tillsammans och han berättade för mig om hur han blev uteliggare.

Han hade haft ett vanligt liv, berättade han: Ett jobb, ett hem och en kvinna.

Men allt gick åt helvete efter att han strypte den där kvinnan. Livet blev aldrig riktigt som förr efter det. Han hamnade i fängelse och sedan fick han inga jobb. Fast han ångrade inte mordet, sa han, för hon hade tydligen sig själv att skylla. Hon behandlade honom “som en påse skit”. Ja, han blev fortfarande förbannad när han tänkte på henne: hon hade förstört hans liv! Det var – enligt honom – hennes fel att han var hemlös nu. Han skulle strypa henne igen om han kunde. Sa att han hade “erkänt mordet utan att skämmas, det var snutarna inte vana vid”.

Jag glufsade i mig den där falafeln illa kvickt (tror jag svalde en feferoni hel av bara farten) och tackade för mig! Kanske ville han bara sudda bort mig självgoda välgörarmin – kanske var hans berättelse sann. Hur som helst: människor är människor är människor. Vissa är skitstövlar.

Men François var kunnig och precis lika snäll som han ser ut. Det är något med det prestigelösa och oängsliga. Han tillhör ju annars de där osynliga, röst- och tröstlösa. Ja han sa det själv, att han inte hade mycket hopp för framtiden. Att han inte hade några vänner kvar. Att han inte pratade så mycket med någon över huvud taget. Men rösta det skulle han banne mig göra.

Det känns ändå bra, att François röst är värd lika mycket som alla andras.

IMG_0205

Själv känner jag faktiskt frustration över att inte få rösta i landet mina barn växer upp i. Bor vi kvar tills nästa val så kommer jag nog ansöka om medborgarskap. Ja, om inte Nationella fronten kommer till makten förstås för de vill förbjuda dubbelt medborgarskap —

Advertisements

One thought on “Dags alldeles strax”

  1. LYCKA TILL MED FLYTTEN!!! 🙂 Så spännande med allt du skriver, både här och i press. Och vad fin lillan är!! Grattis till beslutet med flytten och hoppas alla kommer trivas bra!! Blir det ny skola för O och L nu? Kram!!!

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s