Mitt i natten

Alla tre sover. Jag är ensam i natten. I är i Barcelona, andra natten av två, på jobb kombinerat med intensivt mamma- och pappaumgänge.  (Alltså hans föräldrar)laia5ma%cc%8anidar

Det är inte klokt att om en och en halv vecka fyller L fem år! Och den här lilla nyfödingen blir ett halvår bara dagarna efter. Hon sitter numera rakryggad som ett ljus, försöker krypa och säger en massa spännande stavelser. Det är inte heller klokt att det lackar mot jul. För bara ett ögonblick sedan var vi ju i Italien och firade jul. Då berättade vi för barnen att Laia fanns i magen. Och nu är hon här, sedan snart ett halvår, och vi frågar oss förstås hur hon kan någonsin kan ha varit någon annanstans? Eller inte ens varit?

Allt är ett sådant vemod den här gången. Jag har svårt att tro att vi skulle ge oss på fyra barn. Kanske om vi varit tio år yngre. Men det känns som att det var i sista stund redan med henne. Jag var 37 när hon kom och är nu 38. Han är 43. Det känns så tydligt att det är dags att bygga vidare runt dem vi är nu. Ta avstamp härifrån. Att vi är alla som vi ska vara – vi är här allihopa. Vi måste ju kunna ta hand om oss. Så nu får det vara bra. Jag saknar redan det lilla spädbarnet jag aldrig mer kommer att ha i min famn på det där sättet.

Å andra sidan är det en befrielse. Jag hade varit inställd på ett till barn.  Det var så mycket som skulle klaffa. Allt skulle gå bra. Att få tre friska barn är inget att räkna med.  Jag var så nervös. Hur skulle det gå om det kom ett fjärde med extra behov? Och i vår ålder kan vi inte vänta, vi hade fått köra på med en gång. Nä nu är det som att min kropp har slitit tillräckligt. Jag ammar fortfarande förstås (förstås pga har alltid ammat länge) och jag bävar redan inför den där sista kroppsliga separationen. Jag vet ju att när den kommer så vill jag det. Barnens frigörelse är något som känns bra. Det börjar kännas slitsamt, jobbigt … det är dags. Men samtidigt; åh så sorgligt för åh när jag får ha mina stora barn i famnen nu, en liten stund. Lilla O kallar jag “min första bebis” och lilla L “min största bebis” (för att .. ja O kom först och L var störst)  Jag förklarar att jag vet att de inte är bebisar längre. Men att jag för alltid de där bebisarna de var. Och min kropp minns dem också på något vis. Deras tyngd i magen. Deras tyngd i armarna. All den där fysiska närheten. Jag tror de gillar att höra det nu när Laia kommit och tagit över. Jag säger också, lite för att påminna mig själv, att jag vet att de också är små.

Föräldraskapet va? Det är så känsligt att prata om.  Och så slåss de. Ungarna alltså. Nu börjar svartsjukan att märkas. Än så länge är de bara goa med bebisen dock.

Häromdagen var lilla O med mig ut på jobb. Och hon har blivit så stor nu att hon förstår. Jag var i vallokaler när folk röstade i högerns primärval. Stod och haffade folk som röstade, bad om intervjuer och fotograferade. Lilla O stod bredvid. Hon var fascinerad av att se mig i min roll som journalist – vissa blev i vanlig ordning irriterade bara för att jag sa att jag var journalist. Andra blev smickrade och ville gärna medverka. Någon ville argt säga sin mening. Sedan berättade hon att i skolan på “civismlektionen” (ja, såna har de här i Frankrike) så hade de lärt sig allt om omröstningar.

Det där med att ha stora barn gillar jag också. Stora och nyfikna. Vilken grej!


 

Advertisements

One thought on “Mitt i natten”

  1. Ja, stora nyfikna barn! Helt fantastisk att få visa dem mer av världen och att börja kunna göra mer vuxensaker tillsammans…
    Glömmer bort att att du har en liten bebis… IGEN! 6 månader!!!

    Ja, L är samma årgång som min. Fint att läsa dina tankar!

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s