Älskade Black M

Första gången jag kom i kontakt med artisten Black M satt jag i en bil på väg från La Jonquera – den gudsförgätna lilla spanska stad precis till gränsen till Frankrike som i princip förvandlats till en bordell. Några av Europas största lagliga bordeller finns där. Jag lyssnade på prettokanalen France Culture, där fransoser med lågmälda röster sitter och analyserar kultur. För att tänka på annat. Undrar om jag inte bytte kanal för att råka på Black M och hans superhit “Madame Pavoshko”

Där satt jag i alla fall och hoppade i förarsätet. Det fanns en blandning av dansglädje och revanschlusta i den där kommersiella dängan som väckte något i mig. Lyssna själv. Inget de analyserar på France Culture det förstår jag ju (eller det gör de kanske nu?)

 

Ai, Madame Pavoshko, nej, Madame Pavoshko, jag sitter inte i fängelse, Madame Pavoshko, jag gör hits, Madame Pavoshko…

En strulig tonårskille från förorten som fick stämpeln “utan framtid” av en Madame Pavoshko dedikerar en hitlåt till henne många år senare.

Okej, kanske inte en helt originell bakgrund för en rappare men vad var det då med Black M? Jag blev ju helt besatt. Kom hem och googlade “Madame Bavoshko” och hittade trots stavfelet videon ovan. Jag satte sedan på den när jag behövde en spark i baken. Det vill säga mest varje dag. Haha här får ni alla som inte trodde på mig, typ. Kände att den där låten var min trots att min egen bakgrund är väldigt långt ifrån en banlieue utanför Paris. Eller?

Det var det där med att kritisera dansandes. Glatt och busigt. Barnsligt. Att förlåta och bjuda upp till dans. Men att ändå på så vis ge igen… och förlöjliga.

Jag funderade på om jag skulle skriva något om honom. Men han är inte känd i Sverige. Och de andra låtarna jag hittade av honom gjorde inte samma sak med mig. Det är något med det  poppiga och pitchkorrigeringen som jag inte gillar i andra fall. Men den där låten räckte för att jag skulle fortsätta vara förälskad och sitta och googla fram intervjuer med Alpha Diallo – som han heter egentligen – på Youtube.

En svensk småbarnsmorsa hör nog inte till den publik han tänker sig…

Men så plötsligt pratade alla om Black M. Hela Frankrike. På högsta politiska nivå. Han hade varit inbjuden till minneskonserten för Slaget vid Verdun (viktigt franskt – blodigt- slag under Första världskriget). Och det blev skandal. Hur kunde de bjuda in Black M till något så franskt? Han som i en rapplåt för hundra år sedan kallat Frankrike för “pays de kouffars” (Typ:”ett land för otrogna” på förortska). Han hade vidare uttryckt sig homofobiskt i någon låt när han sjöng med sin första grupp Sexion d’Assaut.

Jag googlade. Och fann! En till låt jag tyckte om. Tänk att jag skulle falla för just den låten där han “förolämpade Frankrike”. Dessutom hade Black M sämst sångröst i gruppen. Det fick mig bara att känna ännu mer för honom. Nu förstod jag ju den där pitchkorrigeringen! (Han kommer in runt 3 min):

 

Låt mig tillägga att de som kritiserade honom i många fall själva är Frankrikes värsta homofober med makt över det franska folket. Black M har växt sedan dess. Ändrat sig. Han är artist inte politiker. En viktig skillnad.

Hur som helst. Han fick inte sjunga på den där minneskonserten. Han är fransk. Och hans farfar Alpha Mamoudou Diallo stred för Frankrike under första världskriget. Något extremhögern och högern försökte motbevisa. Men att det ens ska spela någon roll.

Det handlade ju, till syvende och sist, om att han var svart. Och i många år varit arg på det Frankrike fullt av Madame Pavoshkos som inte ser en framtid för honom i hans eget land. Så nu har han gjort en till låt. En låt som jag utan hela det här sammanhanget och min kärlekshistoria med Black M säkert inte skulle lägga märke till. Nu älskar jag den. Pitchkorrigering och allt. Men den är så vacker i sin enkelhet. Barnslighet. Busighet. Kaxighet. “Je suis chez moi” – “Jag är hemma”

Jag är fransk, de vill inte att Marianne ska vara min flickvän, kanske för att de tycker jag är för mörk, låt mig bjuda upp henne till dans, jag ska muntra upp henne…

“Marianne” är Frankrikes nationalsymbol.  Åh, kolla in alla som dansar. Nu vet jag. Jag ska i framtiden lita på min intuition. Inte skämmas. Black M är bland det bästa Frankrike har att komma med!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s