Kulturellt våld på axlarna

Tappa inte axlarna. Det säger jag till mig själv när mörkret kommer. Vad du än gör, tappa inte axlarna. Numera har jag en sjal som jag slagit in dem i. Ergonomiskt knuten i midjan, korsad över ryggen, slagen över axlarna: en sjal med en dotter i. För var dag gör hennes tyngd min rygg starkare. Bara jag inte tappar axlarna och ger upp.

Värmeböljan har slagit om till svala dagar med regn och mörker.

/EDIT: “svala dagar” ur mitt perspektiv är trots allt mer än 20 grader. Insåg plötsligt att det är sk sommarvärme beroende på var en bor. Även här blir det snart mycket kallare. Men svalt är det.

Jag tycker mycket om Frankrike. Men ibland slår det mig alltsammans: Den franska elitismen, nationalismen, patriotismen och den oförblommerade rasismen. Det faktum att kolonialismen på intet vis bearbetats. Att dess brott mest sopas under mattan. På grund av högmod i kombination med en allt svagare ställning bland världens stormakter. Det gör det svårt att sträcka på ryggen, här mitt i allt.

Jag mötte en författare med stort F härom dagen för en intervju. Mötet skakade om mig.  Det är alltså en författare som har ett författarskap att tala om och som tillhör de röster som jag inte skulle bli förvånad om de – förr eller senare – fick Nobelpriset i litteratur. Jag inbillar mig att det hålls ett öga på honom där på Svenska Akademien. Att exempelvis Sara Danius en dag demonstrativt släppte några av hans böcker i till exempel Torgny Lindgrens knä och sa”du bara måste kolla in det här”.

Författaren kommer från en gammal fransk koloni och skriver på franska. Och vilken franska sedan! Vilken stilist! Jag har läst och liksom förändrats inombords.

Men så kommer de där gliringarna. Hans språk är tydligen inte “tillräckligt rikt” och det “märks att han inte är en intello” En intellektuell alltså.

Han modersmål är ju ett annat. Och det målet anses vara något fattigt. Kanske till och med primitivt.

I grunden handlar ju det där om att franskan och engelskan skulle vara världen rikaste språk om våld. Om de stora kolonialmakterna som talat om det för världen. “Mitt språk är rikast” (för det är det enda jag kan) “Titta vad många ord vi har” säger de och skriver ordlistor som är mycket längre än andras.

Åh, alla dessa ord som svävar fritt i luften. Som ingen fångar i en bok bara för att de anses mindre värda.

“Men titta på all stor litteratur som har skapats på våra språk” fortsätter de. Det stämmer ju. När till och med författare som han jag mötte skriver på franska. Om de bara förstod att det han gör är att berika franskan.

Kulturell dominans är kulturell ignorans. Som “koloniserar våra tankar” – sa författaren i fråga.

Axlarna tappar jag för att det är så cementerat. Det är så extremt svårt att få en syl i vädret för den som inte skriver under på det där. Det ger mig en klump i magen. Det franska språket kommer aldrig att bli mitt.  Om inte…

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s