Tidig morgon sen natt

Somnade faktiskt men vaknade. Så det känns lite som att det är morgon. Gick in på facebook och blev varse om att en kompis förlorat sin pappa. Vi var båda vakna mitt i natten / den tidiga morgonen. Skrev genast en hälsning och sedan ett svar på hans svar. Där sitter han mitt i natten, tyngd, i behov av vetskapen om att vi bryr oss om honom. Det är det enda som gör det uthärdligt. Nej, det är outhärdligt ändå men…möjligt att gå igenom. Men jag minns de varma orden jag fick då och hur mycket det faktiskt betydde. Jag minns tydligt vartenda ett. Jag minns hans. De ger tröst, orden. Som inget annat. Och den egna erfarenheten gör att det känns akut att ge honom mina.

Kommer tillbaka till den egna erfarenheten och döden.

Efter sommaren är vi tillbaka i Paris. Laia är en rund bebis på drygt två månader. Hon börjar sakta men säkert ta plats i vår familjebild. Men jag tror det dröjer kanske till nästa sommar innan alla verkligen vant sig.  Och jag tänker mycket på lillebror, storebror…mellanbror. Det är inte lätt för honom, ändå är han så duktig.

För nu, nu har skolan börjat. Storasyster har börjat riktiga skolan och vi är alla så rörda över det. CP – Classe Préparatoire – första året i l’école élémentaire. Hon har ryggsäck och skolböcker och går själv till sitt klassrum från ingången. Stora saker. Lillebror går visserligen i Grande Section men fortfarande i förskolan.  Allt är så mellan för honom. Storasyrran får en massa uppmärksamhet för att hon börjat riktiga skolan och lillasyster för att hon är en minimänniska med runda kinder som bara behöver uttrycka i-princip-vad-som-helst för att smälta vilken isbit till människa som helst. Jag tänker på lillebror nu och ska försöka få honom att förstå det. Att jag tänker på honom. Kanske hitta på något med bara honom. Åh. Det är så svårt.

Tre barn.

Jag skrev i går i ett forum om straff i skolan. Här kan “olydiga” barn i skolan straffas med att få sitta på bänken. Det blir en slags skamhörna där alla kan se att man betett sig illa. Jag avskyr sånt. Och har bett om att inte mina barn ska utsättas för det. De har sluppit.  Jag har inget emot att barnen förväntas bete sig väl. Men…

På tal  om straff och död (pigga teman idag). Mitt första riktiga möte med döden var då min farfar dog. Jag stod väldigt nära honom och blev chockad av att förlora honom. Grät faktiskt varje kväll i ett år. Ibland högt och i flera timmar.

Samma morgon som han dog gick jag till skolan. Jag gick i mellanstadiet och försökte hålla fasaden uppe. Gick inte vidare bra. Jag pladdrade och stökade i klassrummet. Betedde mig illa. Så jag blev utkastad i korridoren. Där satt jag sen och grät i smyg. Straffad och ensam på en bänk. Skamsen och outgrundligt ledsen. Mitt beteende hade fått så kallade konsekvenser.

Tänker ofta på det när barn bär sig illa åt. Varför? Visst, det var inte bra att jag störde klassen och läraren var tvungen att agera på något vis. Men någonstans borde han i alla fall försökt ta reda på hur det var med mig. Det hade räckt med en fråga. Hur mår du? Och när jag slentrianmässigt hade svarat “bra” eller till och med kaxigt “skit i det du” – fråga en gång till. Kanske låta mig gå hem. Kanske klappa mig på armen och säga att det är bättre att jag är för mig själv en stund men utan att behöva känna skam.

Så det handlar inte om att “låta gå” och bara låta barn bete sig illa. Men det handlar om vad beteendet signalerar.  Att se “odrägliga ungar” som ledsna barn.

Jag tror för övrigt på det här vad gäller alla typer av beteenden. Som det faktum att kriminellt belastade områden ofta är desamma som fattiga och utsatta områden. Det handlar inte om att låta kriminalitet fortgå. Det handlar om att inte bara kasta ut folk i korridorer utan att ta reda på hur det är fatt.

Advertisements

One thought on “Tidig morgon sen natt”

  1. så fint skrivet! Precis så! Så känner jag med och det gör så ont i mig när vuxna behandlar barn med skuld/skam.

    3 barn! Ja, kanske inte helt lätt att vara mellanbarn… Jag tror på att försöka hitta på något med bara honom nån gång ibland som han vill göra och han får all uppmärksamhet.
    Kram

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s