Laia

LaiaSvart

Laia. Så heter du, vår dotter som föddes i Paris den 23 juni. En frisk och stark tös på 3970 gram och 51cm. De menar att du är stor men, äh – storebrorsan vägde nästan ett kilo mer, var 55 cm lång och hade ett huvud som en ettåring (ok- det sista var lite överdrivet, men inte särskilt)

IMG_20160623_145740595

De förberedde med rosa band. Rosa för flicka. Så som man gjorde förr i tiden då man delade upp mänskligheten i rosa och blå individer – här praktiseras det fortfarande utan att ifrågasättas. Nåväl. Det gick bra och fort. Väldigt annorlunda mot mina tidigare förlossningar – som började med att vattnet gick mitt i natten och sedan tog lång tid.  Den här gången vaknade jag i stället på morgonen och fick en värk som inte gick att ta miste på. Först sa jag inget. Det var morgonbestyr med de stora barnen och I ville veta var lillebrors (snart storebrors) kortbyxor som han haft på sig dagen innan var?  “Du, jag vet inte och du får leta själv för jag tror det är något på gång”. “Ai”, svarade han. Skulle han ta honom till förskolan i alla fall? “Ja, men vi hämtar honom klockan elva och sedan åker vi till sjukhuset” Sagt och gjort. Storasyster var hemma eftersom hon varit sjuk och bara varit frisk en dag. Barnvakten (tack!) meddelades. Jag lade mig i ett bad och klockade värkar. 10 minuter ibland, 18 ibland. Inte akut men på gång. Fast när det kom en riktig hardcorevärk visste jag att det var dags. I lugn och ro klädde jag mig medan I hämtade hem lillebror (snart storebror) igen och vi tog en Uber till förlossningen. Trevliga Samir var inte orolig att något skulle hända i hans bil. Jag såg för lugn ut.20160623_121242

Ballongmagen och jag. Klockan var ungefär 12.30 när vi kom in. Med mina tidigare 22 – och 12timmarsförlossningar (på plats på sjukan) i åminne kunde jag inte tro att jag tre timmar senare skulle ha dig i mina armar

IMG_20160623_123150517

Livmodertappen var utplånad och jag var öppen fem centimeter. Det bar direkt av till förlossningssalen. Hela förloppet måste jag återkomma till (UPPDATERAR) men efter att vi lämnats ifred någon timme satte allt igång och för första gången kände jag hur du – bebisen trängde ned mot livet och krystningsreflexen satte in -precis som den ska. Min doktor Rizk kom in med andan i halsen en stund innan du kom ut och tog emot dig. Men innan dess sa han bara “Titta vem som kommer” och jag tittade ned och såg chockat att ditt huvud redan var ute. Visst hade det gjort ont som faen men att det hade gett ett sådant resultat! Han var tvungen att hindra mig från att inte krysta för fort och för hårt – för att jag inte skulle spricka. Jag höll mig en värk. Men sedan, klockan 15.30 exakt, fick jag hans tillstånd och du gled ut.

Och alltså…de där vidöppna ögonen som tycktes titta rätt in i mina och säga “det här är jag, älska mig”. Dina ögon, Laia.  Och så det där jag inte törs försöka beskriva. Den där rysningen, euforin, lättnaden…den direkta och självklara kärleken som inte hindrades av en massa onödigt trauma. “Kom till mig min bebis, jag vill inget annat än ha dig” Du grät och det gjorde jag med. Pratade svenska med dig. Förstås.  Tyvärr fick jag bara ha dig hos mig en liten stund för de var oroliga eftersom det gått så fort. Gav extra syre med en tub bredvid “för säkerhets skull”. Jag var märkligt säker på att du mådde bra och att du skulle hämtat dig lika bra om du fick komma till mitt bröst. Men under en stund (alldeles för lång) fick jag bara ha dig då och då i en liten säng bredvid min. Bild nedan av barnmorksan Céline med min kamera. Du, pappa och jag strax efter du kommit till oss. Jag ville bara ha dig mot bröstet.alskade

IMG_1458

Minuter kändes som timmar, jag förstod inte varför du skulle ligga där. Efter lite tjat fick jag som jag ville – dig.  Men de ville klä dig först. Jag ville ha dig hud mot hud och vi fick vår stund till slut – lite sent men dock. Det var så välbekant. Bara att göra som med dina syskon. Och där låg du och tog genast bröstet som om du aldrig gjort något annat. Och då kom den där rysningen igen. Kittlingen. Att kroppen sköljs inuti med friskt och kolsyrat vatten. Tillfredställelsen. Jag famlar efter orden… Du var frisk, jag mådde bra och allt hade gått snabbt. Jag kunde fortsätta hålla dig vid liv med min kropp med dig utanpå. Jag kände att jag skulle kunna resa på mig med en gång och gå hem med dig. Det fick jag förstås inte men jag hade kunnat. Allt hade gått bra – ingen allvarlig blodförlust, ingen moderkaksavslossning, inget bajs i fostervattnet, inga såna komplikationer. (Du vred dig till vänster i slutskedet vilket oroade alla men snurrade dig sedan ut fint)

IMG_20160623_181157751IMG_20160623_181241657

Här är det att stanna fyra dagar på BB som gäller. Redan samma kväll kom världens bästa storasyskon och träffade dig._MG_1545

_MG_1536

_MG_1516

ÑOgonkontakt

IMG_1495

laia10dgrhigh

Laia10dagar2

Nu är vi hemma sedan länge. Du blir två veckor i morgon.  Det är så mycket känslor. Kärlek, eufori, skräck och ångest. Skratt och tårar. Det vet alla som varit med om det här. Att ha så mycket att förlora är inte bara härligt. Men i det stora hela är det det bästa som hänt vår familj. Det känns som att vi blivit hela nu, som att du fattades oss men nu äntligen är här. Laia. Vår älskade lilla Laia.LaiaVit2LaiaVIt3

 

Advertisements

7 thoughts on “Laia”

  1. Åååhhhh! Så underbar! Så kul att få se bilder på alla er, tillsammans. Så glad för er skull! Så skönt att allt gick bra med förlossning etc. Stor kram!

    Like

  2. Jag brukar inte va mycket för förlossningsberättelser men denna är mästerligt skriven! Jag läste på Wikipedia att ” Laia means ‘fair of speech’ or ‘well spoken’ in Catalan” så vad månne bli av detta barn?

    Ett stort grattis till nykomlingen och en fortsatt fin sommar!

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s