En hatkärlekshistoria

Frankrike alltså. Tjugo meter ner till floden Seine. Promenerar under broarna, längs med kajerna, i sällskap av parisarna och turisterna – av duvorna och råttorna. Det luktar vatten, fisk, bränsle och urin.  Det kluckar om floden och surrar från båtmotorerna. Bakom muren susar en stadig ström av trafik, flodlik i sin konstans. Och ljuset över Paris – det drömska – blir än mer drömskt av avgaserna.

En brunrosa ton, ett suddigt filter, ett liv utan konturer.

All den här storslagna historien – slagen, konstnärerna, tänkarna – allt det här som får så många att sticka näsan i vädret och fnysa. Det håller samtidigt tillbaka, stagnerar och trögar upp det moderna flödet utanför. Bortom. Någon annanstans.

“Vet du inte vem jag är?” tycks du fråga -staden- när jag påpekar det hopplöst omoderna. Tankarna från förra seklet. Och det förrförra. De med avsikt missade tågen.

“Du talar med den ädlaste av dem alla. Vad är du för skräpmatsätande slödder?”

Nu tror jag du blandar ihop mig med USA? Inte för att jag är bä…

“Men ni är lite samma va?”

Äh men du lägg av, jag gillar ju dig.

Gillar att folk faktiskt spatserar omkring med baguetter under armarna och läser böcker i farten. Gillar att det finns småhandlare och att jag, även om jag inte alltid kliver in, får slås av dofter av nybakat bröd, färsk fisk och gammal ost i min vardagslunk.Vardagsstress Gillar att alla, i alla samhällsskikt och hela tiden vill diskutera politik, konst, litteratur och historia. Tycker till och med om att än en gång bli påmind om général de Gaulle:s stordåd. Störs dock av att du inte vet mycket om mig eller ens tycks vilja veta. Att du tror att skräpmat är allt den moderna världen bidragit med. Att du tror att du är höjden av upplyst samhälle. Att jag kan lära allt av dig men du inget av mig. Det är din berömda arrogans. Och din mindre kända ignorans som du gör allt för att släta över.

Samtidigt förstår jag vad den handlar om. Varför pratar alla just engelska du har så svårt för – som är enklare för mig. Och varför ska du lära av någon som sprutar ketchup på haute cuisine? Det är ju faktiskt inte bara respektlöst – utan ren idioti. Att förlora en sån rikedom.

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s