Omöjligen ensam

Här ligger jag mellan vita rena lakan i en hotellbädd i Strasbourg. En ynka natt ska jag vara borta. Pratade precis med barnen – de där små sprattelfigurena som jag pussade adjö i morse. De berättade om sin dag och om pappas makaroner.  Sedan lade lillebror luren på bordet – pappa hade visst ställt den i högtalarläget – så jag fick lyssna på vardagskvällsbestyr. Tills någon annan ringde.

En stressad pressekreterare till en EU-parlamentariker:

“Du den där intervjun i morgon, kan vi skjuta upp den en dag för det har kört ihop sig?”

Nej, det kan vi inte, jag är här nu och jag åker hem till mina sprattelfigurer imorgon kväll. Så det blir i morgon.

“Okej, men en kortare i så fall”

Okej

Och på tal om sprattelfigurer…

… någon sprattlar i min mage också. Därav titeln “omöjligen ensam” – det var ingen metafor utan ett faktum. Jag har en människa som växer inuti mig igen! Hon var högst önskad och vi gjorde henne med flit. Tänkte att det är nu eller aldrig, åren går och vi vill ju så gärna. En skräck att något ska gå fel har gjort att jag inte riktigt velat berätta tidigare. Har känt ett behov av att sluta mig.  Så kan du tänka dig – mer än halva tiden har gått redan. Vi hoppas få träffa henne i juni.

Det fina den här gången är att vi är fyra som väntar barn, inte bara två. De andra kom så tätt att de i princip var bebisar båda två ett tag. Nu är de stora, förväntansfulla och väldigt delaktiga i det hela. Hormonstinn som jag är blir jag rörd till tårar flera gånger varje dag.

Ja men låt mig! Jag har en djävulsk foglossning i både blygdben och svanskota redan om det kan väga upp i rosaskimret. Och så är jag rädd att något ska gå fel. Men annars är det bara så himla fint alltsammans. Det känns som att det här är precis som det ska vara. Världen runt om oss är galen, men vi tror på livet och framtiden!  Och vi är stabila på ett annat sätt än när de andra kom. Vi ska ingenstans. Vi är där vi är.

cropped-img_9516.jpg

 

 

 

Advertisements

14 thoughts on “Omöjligen ensam”

  1. Så det är en hon i magen? Halva tiden!!! Så spännande, föder du i Paris? Åker ni hem till Sverige under sommaren… Jag kan tänka mig att det är annorlunda, kul att få uppleva det tillsammans. Det är väl ganska normalt att sluta sig när man är gravid, oro och tankar som snurrar. Jag minns att jag gick in i en bubbla sista månader och kunde knappt prata/tänka på nått annat.

    Åh, så glad för er skull! Så kul att få följa med på eran resa…

    Like

    1. Ja vi väntar en lillasyster! Hon föds i Paris, varje barn får sitt eget födelseland. Jag vet inte ang sommaren men jag tror det. Vi lämnar nog det öppet eftersom allt ska gått bra, och vi vill kunna stanna hemma om det skulle vara något.

      Like

  2. Tycker det var bland den häftigaste känslan som gravid, att man aldrig är ensam. Och ett liv växer där inne! Förstår din oro också men nu har ju så lång tid gått, det kommer gå bra. Det är därför jag är sugen på en till, att barnen ska få uppleva väntan och förväntan också. Och kärlek har man ju så det räcker och blir över! Grattis igen!

    Like

    1. Ja, det är häftigt och svårt att ta in trots att jag varit med om det förr. Otroligt ju, att man kan göra en hel människa! Nej, jag oroar mig inte det minsta för om kärleken ska räcka till eller ej. DET har jag i alla fall lärt mig – att den bara växer

      Like

  3. Underbara nyheter!! Jag vill också!! Men är tyvärr ensam i min önskan så det blir nog inget där… Har också brottats med tankar om oro, att vi har det så bra som vi har det etc. Men det är en sådan gåva med ett barn (flera). Jätteglad för er allihopa! Varma kramar!

    Like

    1. Tack Helena! Synd att du är ensam om viljan för så är det ju – det är ju inte bara en det angår. Om du verkligen verkligen vill kan du kanske köra lite lobby-verksamhet eller skulle är det ett väldigt bestämt nej från M:s håll? Kan förstå det också, vi hade ju precis fått harmoni i familjen, ett stabilt liv och barn som börjar bli stora och så börjar vi om igen med alla risker, all oro, all sömnlöshet, blöjor och goda råd…. Skulle absolut varit nöjd med det vi har, med att ha haft sådan tur. Men nu var vi överens om det här och det känns fint. Kram tillbaka!

      Like

  4. Ah det är såååååå härligt, jag är så glad för er skull! Kanske mina amningshormoner som spökar, eller så är jag bara väldigt väldigt väldigt glad för er skull och gråter en liten skvätt av lycka jag med 🙂

    Kul med nya bloggen, ska bli spännande att (fortsätta) följa dig på färden här. Kramar till alla!!!

    Like

  5. Först av allt vill även jag uttrycka min glädje över er familjelycka med ytterligare ett barn! Att barnen kommer att ha olika födelseländer är en liten raritet, tycker jag. Betyder det att de är har medborgarskap från de länder där de fötts eller följer det föräldrarnas?

    Förstår jag rätt kommer du att starta ytterligare en blogg som kommer att innehålla arbetsrelaterat material medan Närmast hjärtat kommer att somna in?

    Like

    1. Tack PJ! Medborgarskapen följer föräldrarnas – denna gång är första gången de föds i ett land som inte är ett av våra. Storasyster är född i Barcelona och lillebror i Sverige. Och du har förstått rätt. Arbetsblogg kommer och Närmast Hjärtat vilar!

      Like

  6. Åh, stort grattis Emma! Hittade precis in i nya bloggen efter några veckor på annat håll. Vad kul! Jag följer dig även vidare så klart, tack för att du delar med dig av dina perspektiv och glimtar av ditt (era!) liv! Kram

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s